Jag använder inte riktigt den här bloggen, men det känns rätt okej, den är gammal.
Ni som googlar efter min blogg, vad letar ni efter? Mig, en knasig 28-åring från Gotland som drog till Sthlm för att andas annan luft och växa upp lite, eller letar ni efter nån annan?
Skriv en kommentar! 
Om någon vill att den här bloggen ska återupptas, så hojta till! Jag har massor av visdom och livserfarenheter att dela med mig av... ;)
Puss på er!
Jag har ett tag funderat på det här med att köpa en iPhone.
iPhone vs Htc med Android som jag har idag är jag väldigt nöjd med, men å andra sidan, det finns mycket mer appar och roliga tillbehör till iPhone.
Min vackre karl är väldigt Macifierad, och han är verkligen skadad, han älskar allt som har med Apple och Mac att göra och Steve Jobs är hans gud. Det är liksom som en sekt det där och Steve Jobs är deras ledare.
Det är det som bär mig emot. Jag vill inte bli Macifierad. Jag gillar PC, jag gillar Android och jag vill kunna säga nej till Mac.
Men det är svårt...
Japp. Jag har bestämt mig nu. Så är det. Förändringens tid är här! Det räcker med gnäll, sveda och värk nu, jag har ingen lust längre. Kan väl vara dags att göra något åt det här.
Wordpress är mycket bättre.
Älska deras Android-app! Works for me!
Man har bra dagar och man har dåliga dagar. Idag har jag en god-awful-day, jag är på så himla dåligt humör så jag vet inte vart jag ska ta vägen. Det går ut över min direkta omgivning, men det är smällar man får ta här i livet.
Är nog världens gnälligaste flickvän idag, det är så ibland.
We love eachother anyway. Man måste få bitcha och moana ibland.

Nä, jag ska ta och sluta gnälla för en stund, behöver nog banne mig gå och lägga mig snart.
Men det är fan vad det ska vara svårt ibland allting.
Ja, det är en väldigt dålig dag. Jag har retat upp mig nå kopiöst på en ganska liten grej, men förhoppningsvis går det över tills imorrn. Vi får väl se hur det blir med den saken, jag försöker låta bli att vara långsint, men det är inte alltid det lättaste. Jag är verkligen skitsur, men jag räknar till tio (många, många gånger), så hoppas vi på det bästa.

Planer för helgen? Jag ska åka och bada med världens bästaste Lindsay imorrn och det ska bli jätteroligt! På kvällen blir det eventuellt öl med Jonas, men vi får se. På söndag ska jag försöka hinna ta en fika med en gammal innebandykompis som är i stan över helgen, vore hur roligt som helst! Har inte träffat henne på evigheters evighet amen, så det skulle vara trevligt.

Nu blir det mer Grey's, har missat massvis, men det har kommit andra serier och annat i livet i vägen. Jag har ju ett liv nuförtiden, märkligt va? :P
Jag borde chansa lite mer. Har varit ganska dålig på det än så länge i år. Förra året var jag ju i mitt esse, chansade mycket och gjorde massor!
Jag säger inte att 2010 inte varit fantastiskt so far, för det har det verkligen, jag har haft en fantastisk start på året!

Chanserna som jag syftar på är snarare jobb. Jag hittade en tjänst som hade passat mig som handen i handsken, men jag sökte den inte. Varför? För att jag inbillade mig att det finns bättre.
Tramsigt, javisst. Men jag är lite sån ibland. "Så kan det gå när inte haspen är på."
1. Min dator kommer jag skicka ut. Den gamla stationära härken är inget att ha, ut med skiten!
2. Tele2 bestämde sig för att efterfakturera massor av sina kunder, "runt 100:- per kund". Jävlar vad lite de andra måste betala, eftersom jag höjer snittet med mina 470:- ex moms. (Hatar numera Tele2.)
3. Det är måndag. Då ska man per automatik vara skitsur. Jag går nog och lägger mig och tjurar snart.

Nä, så får det nog fan bli. Jag är så arg så jag jävlar i mig kokar! Skitprylar från helvete. Alla mina elektroniska prylar suger rövballe. Basta.
Adjö.
Ibland skiner solen över mig också, och idag har varit en sådan dag.
Jag har varit genuint lycklig idag, och det behövde jag.
Sheit, ibland sker helt otippade saker och man blir så förvånad att man nästan ramlar av stolen.
Tänk när man var liten och uppskattade snön. Man ville inget hellre än att bara springa ut i pulkabacken och åka för allt vad man var värd. Man sprang upp för den där jävla backen femtontusen gånger på en timme och man kunde  inte få det bättre.
Nu när man är "stor" så är man bitter så fort det kommer lite vitt på vägarna för att det blir jobbigt att köra bil. Jag gillar snö, men endast till viss mängd. Inte där jag går eller kör tack! (och ingen jävla slask heller!) Men det är klart, man får ju aldrig som man vill.

Köpte en ny dörrmatta som ligger innanför balkongdörren. Den är Älvas nu. Hon har fan inte klivit av den mer än när hon ska äta och gå på toa. Hon bor där nu. Knäppa katt.
Ja, det är frågan. Jag har två alternativ: Bakom dörr nr 1 finns möjligheten att flytta till Gotland, home sweet home. Min familj och mina vänner finns där. Dörr nr 2 visar vägen till att bo inneboende hos någon av mina vänner, ett par veckor på vardera ställe typ, eller att bo i Enköping ett tag, tills jag hittar något eget. Här kommer dörr nr 3 in i bilden. Vad döljer den för märkligt alternativ?
Jag funderade i mitt stille sinne ifall man skulle ta chansen att försöka hamna någon annanstans i Sverige, nu när jag ändå kanske måste lämna Stockholm? Faktiskt det enda stället som faller mig in är (hör och häpna!): Luleå. Jag har vänner där, som jag kan sakna. Jag gillar staden, det finns en härlig charmfaktor som gör att jag trivs där. När jag var på väg dit för några år sedan (typ fyra år sen?), så kändes det som om jag kom hem när jag landade på Kallax.
Det är ju faktiskt rätt sällan man känner en sån "hem-känsla" när man kommer till ett ställe. Jag minns så väl att mamma hade en sån känsla om Stånga när vi åkte dit när vi var yngre. När vi kom till Lye så sa hon alltid att "nu är vi snart hemma", även om det var flera mil hemifrån. På Gotland är 3 mil skitlångt och 5 mil är en hel evighet, speciellt när man är lika rastlös som den här fröken Molin.

Nedräkningen till VM har börjat, om två veckor är vi där, nervösa, upptrissade och glada över att vara där. Jag ser fram emot det jättemycket och jag tycker inte tiden går tillräcklilgt snabbt.
Men å andra sidan är det väldigt mycket jag ska hinna med på den tiden, så jag får nog vara nöjd med hur "sakta" tiden går.

Nu är det läggdags för fröken Molin, jag skulle gått o lagt mig för jättelänge sen, men jag fastnade as always framför några avsnitt av True Blood.
Puss på er, på återseende!
Nu är det onsdag! Om en vecka åker jag till Gotland! Har massor att göra, massor av folk att träffa, men jag hoppas det blir lugna gatan.

Jag har ju bestämt mig för att försöka få en ny befattning inom företaget. Jag skulle vilja ha något nytt, känna att jag gör någon nytta, istället för att bara ta emot utskällningar och glåpord, som jag faktiskt får göra dagligen. Vi får väl se! Helst vill jag ha ett jobb där jag får tänka, där jag får använda hjärnan lite.

Nu ska jag fylla på kaffemuggen.
Måndagens härliga morgonväder gör ju att man får hopp om livet. Eller inte.
Regnet stod som spön i backen, och huvudet bultade likt en smed slår på ett städ.
Jag var riktigt nära att ringa och sjukanmäla mig, för jag är verkligen inte pigg idag. Det börjar väl ordna upp sig, men det känns fortfarande "sådär". Eftersom vi är så få och jag känner mig "okej" så var det värt ett försök att åka till jobbet.

Jag har bokat hotell till VM, och jag är skitnöjd! Det ska bli så himla roligt och jag längtar massvis! =) Förra VM var verkligen en wow-känsla utan dess like, och jag träffade massa fantastiska människor. Shit va roligt jag ska ha!

Nu: back to work.
Puss o kram hej.
Jag sitter som bekant och planerar mitt Swedish Open som är tänkt ska gå av stapeln första helgen i september dvs 5-6. Idag hade vi avdelningsmöte och de släppte en bomb. Företags-kickoff 5 september med obligatorisk närvaro. Fint då. Jag vill ju egentligen vara med på den, men jag hoppas att jag får vara med på tävlingen, för det blir fan svårt annars. Har man en bra giltig orsak så behöver man inte vara med, men en hobby? Vi får se. Jag vill ju vara med på båda ju.

Det är äntligen fredag, hade fredagskänsla igår, så det var tungt att gå upp i morse. Det var ju lördag! Man är ju CP på morgonen.
Nu ska jag beta vidare på samtalskön.
Ja, nu är det lördag, äntligen! Jag ska tillbringa dagen framför tvn med ett tv-spel tror jag. Storslagna planer, sanna mina ord! ;) Sitter även och leker med min nya lilla dator. So far so good, jag är riktigt nöjd!
Jag är ju inte helt säker på när jag får tillbaka min andra laptop, det kan bli nästa vecka, och  det kan bli i juli när jag själv åker ner till Gotland. Det handlar väldigt mycket om hur  lång tid det tar för Acer att skeppa ett helt moderkort till Visby. Jag har ju varit sjukt osams med Acer om min dator,  de har inte riktigt gjort som jag tyckt, så jag har bytt märke och hoppas att detta ska funka bättre.

Jag såg The Spirit igår. Den var ju så upphypad av alla, att den var i klass med Sin City som var riktigt bra. MEN jag blev så besviken! Riktigt dålig var den, och jag är tacksam för att jag inte såg den på bio, hade inte varit värt dom pengarna, det kan jag lova. Nä,att storspelare som Samuel L Jackson, Scarlett Johanson, Eva  Mendes med flera gör en så dålig film, det är bara att beklaga. Nä, den får fan inte mer än 3 av 5 i betyg, och då bjuder jag till för att det var bra skådisar. Tråkigt.

Nu ska jag ta o fixa något att äta, det är dags.
Puss o kram hej!
Man kan inte mycket annat när man läser på helagotland.se där Gustav Hoffstedt ifrågasätts för att ha uttalat sig lite plumpt.
Hoffstedt i sig ifrågasätter varför man utlyser en tjänst på Konsumentrådgivningen under rådande lågkonjunktur, för att citera: "Är det ansvarstagande i en kommun med mycket ansträngd ekonomi att lysa ut den tjänsten? Vi kanske ska fundera om det är en nödvändig verksamhet."
Hallå? Ekar det innanför pannbenet? Det är ju nu under nämnda lågkunjunktur som konsumenterna snålar och anävder sig av Konsumentrådgivningen som mest! Jag blir fan förbannad. Jag har aldrig gillat Hoffstedt och hans konstiga tänk, men det vore jävligt intressant att krypa in i hans hjärna en dag för att kolla ur han tänker.
Framför allt: hur tänkte gotlänningarna när de röstade fram honom?
Det är bara blankt.
Var på fest igår, med temat James Bond. Shit va stört ful jag var. Jag fick presentera mig som "Hej, det här är jag och mina bröst." Jag gick ju in för min roll, och då var man tvungen att ha urringning. Det var snyggt.
Jag var Jaws flickvän Dolly. Glasögon och flätor mitt uppe på huvudet. Jag var skitnördig, men det gör inget.

Måste uppdatera imorrn, för nu måste jag gå och lägga mig faktiskt.
Puss till er.
Ibland här i livet kan man stöta på missnöjda människor.
En del av dessa missnöjda människor går omkring och är missnöjda är det mest för sakens skull. De är bittra helt enkelt. Dessa går inte att "rädda".
Andra missnöjda människor kan man faktiskt hjälpa, se till så att deras liv piggas upp lite. Här kommer poängen: man måste ge och ta. Man kan inte bara gå omkring och vara en bitter jävel och bli uppiggad av andra utan att själv försöka hjälpa till att pigga upp någon annan bitter jävel i sin omgivning.
Man kan inte heller gå omkring och bara försöka pigga upp andra, det blir man ju helt sänkt av. Kommer man tillräckligt långt ner så är det en jävligt brant och hal uppförsbacke man får se fram emot.

Just nu är jag ganska missnöjd. Men jag har några nära och kära som piggar upp min vardag. Det räcker liksom med att de berättar något roligt som hänt dem, att de har något som gör att de mår bra. Då mår jag bra, och lyfts upp ur dypölen där jag alltför ofta är.

Nu ska jag göra ännu en kund nöjd. Eller missnöjd. Förhoppningsvis blir jag inte kallad CP idag.
Håll tummarna för det. :)
Men vafaaan. Hur tänkte han här?
Jag gillar verkligen Joaquin Phoenix, men på riktigt... Han var ju skitsnygg! Så gör han på det här viset.
Man kan fan inte bli annat än djupt besviken...

Snacka om storhetsvansinne eller vad man ska kalla det för. Men nää. This wasn't very good.
Den här å andra sidan, much nicer!

Någon borde sagt till honom att "don't quit your day job" !
Jag har till viss del valt bort den här bloggen, men det har sina orsaker.
Det finns mycket jag vill skriva och berätta om, men en del saker ska man inte lägga ut såhär.
Min plan var att jag skulle skapa en ny blogg och succesivt ta bort den här, eller helst sluta använda den helt, bara sådär. Men saker och ting blir som vi alla vet, inte riktigt som man har tänkt sig.
Så är det bara.

Jag kan iaf berätta att jobbet går bra, och att jag minsann inte fått höra på flera veckor att jag är CP-skadad. Jag tar det som en vinst! =)

Okej, seriously. Även om jag är dålig på att använda den här bloggen så vill jag ju ha kommentarer på mina inlägg. :)
Nu måste jag faktiskt äta nåt...