Men hörrni. Budgivning på lägenhet är fan inte bra för nerverna. Jag har igår och idag suttit som på nålar med att härja med mäklare, följa e-bud, ringa min moster, ringa mamma... Oj så söligt det vart! Men nä, allt var förgäves. Jag förlorade lägenheten med ynka 5000, men den jäveln som fick lägenheten till sist hade kanske kunnat gå längre, vad vet jag? Ah well, jag ska inte gråta över det, för så fin var den inte.
Här hemma på Persikogatan pågår packning för fullt, jag har nog inte riktigt fattat hur jävla mycket grejer jag har egentligen. Sanslöst är nog the word of the day skulle jag vilja säga. Men å andra sidan, just nu känns det inte som att det är så mycket kvar. Känns som att det mest är själva möblerna kvar, för nästan alla skåp och garderober är tömda, och resten kommer jag länsa imorrn och på fredag.
Var på lägenhetsvisning idag. Det roliga var att en kollega (också gotlänning) och jag stod o pratade, så berättade jag glatt att jag skulle på lägenhetsvisning i Huddinge. Jaha, frågar han, vilket område? Ja, Flemingsberg typ. Mhm, så frågar han vilken adress. Ja jo, jag fick ju berätta det, för jag vet ju inte vars det var. Han fortsätter frågvist, vilket nummer är det? Ha! Då visar det sig att det är samma gata han bor på! Dessutom så bor ännu en av våra kollegor där, även han gotlänning! Våran alldeles egen gotlandskoloni i Visätra! Eller ja, man ska inte säga hej förrän man är över ån, för jag har inte fått lägenheten ännu. Jag var "en av ett antal personer som blivit erbjudna visning". Vad är det för trams? TRAMS I tell you! Jag vill ju veta om jag är nr 7 av 10, för då behöver jag inte hoppas så mycket, eller om jag ligger som nr 2 och ifall jag ska behöva ninja ner den som ligger etta. (Vad gör man inte för en lägenhet? :P )
Nu verkar det iaf som att jag kanske slipper bo i Enköping! Eller ja, ev, som jag och Plingelingan och tillhörande sällskap skulle säga. Ev. Maybe baby.
Jag får väl återkomma, så jag håller er lite up to date, ifall ni nu skulle bry er. :)
Puss och kärlek.
Här hemma på Persikogatan pågår packning för fullt, jag har nog inte riktigt fattat hur jävla mycket grejer jag har egentligen. Sanslöst är nog the word of the day skulle jag vilja säga. Men å andra sidan, just nu känns det inte som att det är så mycket kvar. Känns som att det mest är själva möblerna kvar, för nästan alla skåp och garderober är tömda, och resten kommer jag länsa imorrn och på fredag.
Var på lägenhetsvisning idag. Det roliga var att en kollega (också gotlänning) och jag stod o pratade, så berättade jag glatt att jag skulle på lägenhetsvisning i Huddinge. Jaha, frågar han, vilket område? Ja, Flemingsberg typ. Mhm, så frågar han vilken adress. Ja jo, jag fick ju berätta det, för jag vet ju inte vars det var. Han fortsätter frågvist, vilket nummer är det? Ha! Då visar det sig att det är samma gata han bor på! Dessutom så bor ännu en av våra kollegor där, även han gotlänning! Våran alldeles egen gotlandskoloni i Visätra! Eller ja, man ska inte säga hej förrän man är över ån, för jag har inte fått lägenheten ännu. Jag var "en av ett antal personer som blivit erbjudna visning". Vad är det för trams? TRAMS I tell you! Jag vill ju veta om jag är nr 7 av 10, för då behöver jag inte hoppas så mycket, eller om jag ligger som nr 2 och ifall jag ska behöva ninja ner den som ligger etta. (Vad gör man inte för en lägenhet? :P )
Nu verkar det iaf som att jag kanske slipper bo i Enköping! Eller ja, ev, som jag och Plingelingan och tillhörande sällskap skulle säga. Ev. Maybe baby.
Jag får väl återkomma, så jag håller er lite up to date, ifall ni nu skulle bry er. :)
Puss och kärlek.
