Såhär är det:
Nästa gång jag ska åka till Luleå (eller nån annanstans för den delen..!!) så ska jag flyga.
Inge mer bilande.
Två bilar som gick sönder.
Sen när vi efter många om och men kom på båten, ja, då var fanskapet försenat.
Som Z sa, det är fan inte meningen att jag ska komma hem.
Men hem kom jag, och det var riktigt skönt att lägga sig i min egen säng igen.
Underbart!
Kl 8.05 går min båt.
Även om det ska bli skitroligt att åka iväg så tar det emot som fan att åka.
Jag vill vara kvar hemma, finns på plats, krama om när det behövs.
För det lär behövas.

Men ändå. Jag behöver komma bort. Koppla bort taxin ett par dagar.
Ska bli roligt att komma upp.

Läskigt, ska flyglifta, jag vet inte riktigt hur det funkar det där, men det ska nog gå bra hoppas jag.

Båt 8.05, sen bussjävel, sen ta mej till arlanda på nå vänster, sen vidare därifrån.
Fan vilken tid det lär ta.
Kommer ju vara uttråkad som ingen annan på bussen.
Såvida jag inte somnar förstås.

Är jättetrött nu.
Vet inte hur många timmar jag sov inatt, men det lilla var uppskattat.
Får inte sova många timmar inatt heller, ska ju upp o vara vid båten typ 7,15 eller nå.
Fan.
Min mamma är lite roligare än alla andra.
Vi stod ute och tog ett snabbloss i blåsten.
Hon tyckte det blåste orkanvindar här.
Då nämnde jag att hon skulle varit i Texas nu, för där kommer det bli lite blåsigt sen.
Du. Då tänka ja slute röke.
Tur att hon är smart. :P
Jag har kommit på mej själv idag.
Lite fjortis är man fanimej.
Kollar Lunar 37 miljarder gånger om dagen.
Fan så man blir orolig för sig själv... Inte bra det här.

Har hittat ett jobb til som jag vill ha.
I princip samma jobb som jag sökt två gånger tidigare, men blivit nekad.
Inte ens fått komma på intervju.
Fast den här gången kanske jag ska ta o anstränga mig lite bättre med min ansökan.
Fick sånt jäävla hjärnsläpp sist..
Jag börjar känna mig som ett hopplöst fall.
En sån där som för alltid kommer att ha samma jävla jobb.
Som inte kommer lyckas alls.

Kanske dags att sätta sig i skolbänken igen?
Har ingen lust just nu, orkar inte!
Fan.



"Gå upp-gå till jobbet-jobba-jobba-äta lunch,
samma sak händer imorgon,
jobba-åka trick-hem å sätta sig å glo,
det är inget liv,
det är slaveri!

Så fortsätt fortsätt å va rebell..."
Det känns som att jag har fastnat.
Jag står och trampar på samma ställe, men jag kommer ingenstans..
Jag vet inte...
Har jag gjort bort mej nu?
Kärlek, eller vad man ska kalla det för, är jääävligt knepigt.

Jag vettefan.
Det är svårt.
Speciellt när den andre säger en sak,  men menar något annat..
Säg vad du tycker, känner, tänker istället!
Inget tjafs!
Fan.


"Fortsätt, fortsätt å va rebell,
fortsätt, fortsätt å va dig själv,
fortsätt, fortsätt å va rebell

Hur ska de bli med din framtid då?
hur ska de bli om några år?
ska du sjunka in i en fåtölj?
vad ska hända med dig?
vad ska du bli?"
När våran kaffebryggare på jobbet är klar så luktar det nybakta bullar.
Det är en mycket märklig kaffebryggare.
Den kunde trolla fram mammas nybakta härliga bullar.
Tycker jag, men det är ju bara min åsikt.
Men så är jag ju lite knäpp också.. :P

Kaffe o fralla på morgonen=bra skit.

Annars, jaa..
Har precis konstaterat att det kommer bli en helt värdelös söndag, as always.
I'm bored.


"Nu är du ung och rebellisk som fan,
du sätter hårt mot hårt,
du vet precis vad du vill,
och du vill inte bli en av dom där

Fortsätt fortsätt å va rebell,
fortsätt fortsätt å va dig själv,
fortsätt fortsätt å va rebell"
Det här är något jag tänkt ganska mycket på senaste året.
När jag var liten, och var med i "Vi i Ettan" i lokala tidningen, ja, då skulle Anniica Molin minsann bli polis.
Minsann.
När jag sedan inför högstadiet åkte på "studiebesök" till Slites högstadium för att hälsa på, så ville jag bli journalist.
När det vart dags att välja gymnasieprogram, så valde Anniica Molin att söka Media.
Kom inte in på fastlandet, så jag fick gå i Slite.
Fram tills dess att jag började trean på gymnasiet, så var det så självklart vad jag ville bli.
Sedan dess har jag tvivlat.
Visst, jag har frilansat lite som journalist, har tyckt att det varit skitkul, men det finns inga jobb.
Just nu finns mycket intressant.
Mycket som jag skulle kunna tänka mig att hålla på med...
Men det är ju det där med utbildning.
Att sätta mig i skolbänken igen, nää, det känns inte riktigt nå intressant. Men jag har hört att man måste ha en massa utbildning för att få ett bra/kul jobb...
Naj, jag vetefan.




"Vad skall du bli när du blir stor?
ska du bli som far och mor?
ska du bli en boss
en försäljare
eller disponent någonstans?
eller kanske nöjer du dig med
vilket jävla skitjobb som helst
du bara bryr dig inte alls
det får gå som det går
vad skall du bli?"
-Ebba Grön




*djup suck*



Jag har egentligen inte så mycket att säga just nu, finner inga ord.
Jag ler bara...

Bästa citatet på mycket länge hävde Zeus ur sig igår, mitt i en film.
Murvel. Vad är det?
Zeus svar: Det kvinnliga könsorganet.

Jag är ledsen, men jag kan inte göra så mycket annat än bara skratta... *asg*

Underbar dag igår. Hade jättetrevligt.
Fika, gå på stan, film, riva ner grejer på Åhléns... *visslar, snurrar, ser oskyldig ut*
Jag tog snabbt ledningen med 1-0 där, men något säger mej att jag inte kommer vinna. :P
Let's do it again sometime. ;)

-Over and out! Neja's going away..

Har fått höra att jag är en player.
Intressant faktiskt hur folk tolar saker, på sitt eget lilla vis..
Anledningen till detta rykte, är att jag använder ordet "date" när jag ska träffa kompisar på fika, lunch osv.
Jag tyckte det var ett fint uttryck. :D

Aja. Jag är ingen player. Tycker jag.
Umgås med mina vänner bara.
Roligt ju!  :)
Det är tidigt. Eller sent, om man har smsat hela natten.
Min telefonräkning kommer inte bli rolig.
Börjar det såhär så vet man inte hur det kommer sluta.

Tröttast i stan idag.
Men jag har hört att man får vara det ibland...
Hatar folk som ringer o väcker en.
Inget vidare direkt.

Har en fundering.
Har kollat på jobb i utlandet, mycket som verkar intressant faktiskt.
Jag tror dock inte att jag fixar att åka själv, antar att jag är för feg för det.
För jag menar, jag kan ju inte sitta i min taxiväxel resten av livet, det funkar inte.

En arbetskamrats bästa kompis åkte till Australien.
Hon fick nog det coolaste jobbet i världen.
Packar isglass. Så jäkla stiligt! :P
Lite avis faktiskt.

-Over and out! Me going away..
Jag vet inte vad som hänt!
Är det någon som annonserat i tidningen att "Anniica är ensam, Anniica behöver sällskap!" ?
Vad är det frågan om?
Flera som vill gå på "dejt" med mej!

En ville ha fikadejt, Fine så jag, då tar vi en kaffe. En som ville ha lunchdejt, fint så jag, det blev lunchdejt, två dagar i rad! Sen var det en som ville gå på bio med mej, fine, Let's do it!
En fjärde som ville ha en "middagsdejt" också, men det vet vi inte när det blir.  Inte bion heller iofs..
Aja, vi får se.

I'm on fire! :D
Allt kör ihop sig för mig nu.
Jag gillar inte alls det här.
jag stressar för mycket, jobbar ibland för mycket.
En del perioder tränar jag för mycket (jaa, det gör jag faktiskt!), äter för dåligt, stressar hur mycket som helst.
Fan.
Det går inge bra för Anniica Molin just nu...
Att berätta för någon att man har förälskat sig i den personen kan vara bra, ibland dåligt.
Att få höra att "Nej, men jag känner inte likadant. Nu." är ingen höjdare.
Känns lite ungefär (som jag tror att det skulle kännas) att bli påkörd av en buss.
That's not very good gummisnodd.
Jag svär alldeles för mycket känner jag.
Dåligt.