Har idag kortslutning i hjärnan. Totalstopp.
Även om det är snöblandat regn så känner jag mig pirrig och lycklig, är liksom helt... Nöjd. Förutom med min kortslutning och med vädret så, men i övrigt så är jag nöjd. Förväntansfull, nervös, glad.
It's going to be good.
Jag har varit genuint lycklig idag, och det behövde jag.
Sheit, ibland sker helt otippade saker och man blir så förvånad att man nästan ramlar av stolen.
Men å andra sidan, jag skrattar lika mycket åt min misär som jag gråter åt den. Känner mig fortfarande halvfull sen karatefyllan i lördags. Good job little buddy.
Det var min plan och jag är så jävla värd all alkohol i världen. Men jag söp bort mitt diadem igår. Det sög ju. Men det skiter jag i, livet är rätt kasst i det stora hela, så att mitt diadem är borta gör inget. Jag får köpa ett nytt.
Frågan är dock hur jag ska återupphämta det här?
Det löser sig.
Jag har en sån dag idag! Håret är hur snyggt som helst, mina ögonbryn är fantastiska och jag blev lite snyggare än vanligt när jag tog på mig mascaran idag.
Solen sken när jag vaknade i morse, vilket bidrog till att jag vart på fantastiskt humör, som faktiskt stannade kvar när solen gick i moln för att verka vägra visa sig något mer idag. Men det gör ingenting, för jag är snygg idag!
All other problems are on hold. Såhär vill jag må varje dag.
Jag är en mardröm att se på film med, det måste jag nog erkänna.
Efter att ha sett hela första säsongen av Californication, så har jag nu kommit till första i säsong två. Det är ju en ganska ogenerad serie, så just det här ögonblicket i säsong två, när Hank inser att han gått in i fel rum, till fel tjej... Två cigg på det här, då hinner jag lugna ner mig. Jag dör ju av pinsamhet!
Det är väl inte bara jag som är så här knäpp?
Månadens ord är buttfucked/rövknullad, för det är så jag känner mig just nu, det är total katastrof på många sätt faktiskt. Rövknullad med grovsalt. Som en kollega sa till mig: Just bend over and feel the pain.
Dagarna går i vågor, ena stund är allting solsken och glass, nästa så känns det bara som att jag vill gå hem och dra något gammalt över mig.
Det är tur att jag har en del grejer i livet som gör mig på solskenshumör, som får mig att faktiskt må väldigt bra. Jag är uppskattad och omtyckt, och det gör mig väldigt glad. Så här bra var det väldigt länge sen jag mådde. Dock är jobbet ibland lite av ett smolk i bägaren, men det är bara att gilla läget och köra för allt vad man är värd.
This is a test.
Funderar fortfarande på det här med att försöka få tag i en större lägenhet. Det som är så intressant här är att jag nog inte letar för min egen skull. Jag vet inte varför, men det bara känns så. Det hade varit skönt med en större lägenhet, kunna stänga en dörr in till sovrummet liksom.
För att återgå till lite världsliga saker. Fenomenet Facebook.
Jag har blivit påhoppad angående min status på Facebook, tydligen är det så himlans viktigt att man ska ändra relationsstatus till ”In a relationship with…” när man träffar någon. Finns det inte på Facebook så är det inte på riktigt. Välkommen till 2010-talet, där allting handlar om Facebook.
För mig känns det inte så viktigt, så länge jag vet att han är min. Och det är han. Inga konstigheter. Men ska man verkligen behöva ändra relationsstatus för någon annans skull än sin egen? Om vi vet vart vi har varandra, så är väl egentligen det det enda viktiga? Eller?
Kids these days.