Jag ser ljuset i tunneln, jag har stora hopp om livet.
Just nu har jag en kraftig motgång, men jag väljer att fokusera på det som är roligt istället. Energin får gå ditåt.

Allting kan förändras över en dag, men ropa inte hej förrän du är över ån.  När man börjar att ta saker för givet så är man borta. Det är ju faktiskt roligare när man får gå omkring och hoppas, och kanske bli lite besviken ibland.

Jag har tinat upp nu, efteratt ha varit som en levande isbit på färden till jobbet. Nu efter lunch känns det som att livsglädjen har återkommit, och jag har hopp om livet igen.
Har en bra dag, ska försöka låta bli att vara grinig och bitterfittig idag.
Helgen har varit helt fantastic, har myst och kramats hela helgen, I wouldn't trade it for the world. Ni ska vara så jävla avundsjuka på mig, jag mår så jävla bra och jag skryter hur mycket jag bara vill om det. HA! :D
För första gången på ett par år så fick jag en riktig panikångestattack.
Jag jobbade över en timme, sen tog vi ett par öl och åkte hem. Jag kände det redan på tunnelbanan efter slussen, att nä, något är inte bra.
Klev av tåget vid Skärmarbrink och bara kände tårarna komma. När jag kom hem så föll jag ihop, bara låg på golvet och hyperventilerade. Bara låg där, orkade inte röra mig, kändes som att hela kroppen bara stretade emot allt som min hjärna ville att den skulle göra. Fick ingen luft.
Det värsta är nog fan att det fortfarande känns som att jag kan få en ny attack när som helst.

Jag hatar det. Fortfarande känner jag ingen ork i kroppen att packa. Åker till Gotland imorgon, och jag bara vill inte. Jag vill inte dit, jag vill inte träffa folk, jag vill inte göra något. Just nu vill jag bara sitta här. Helst omkramad i en stor och trygg famn. Men det kommer tyvärr inte hända förrän tidigast nästa vecka.

Jag är hjälplös, ensam och less.
Allt jag behöver just nu är en kram, och inte ens det kan jag få. Allt jag får är diss och dryghet, bara för att gränserna ska testas.
Jag vill bara skryta med att jag känner mig barnsligt lycklig idag!
Never judge a book by it's cover och tro inte att loppet är kört förrän du nått mållinjen. Jag känner mig som en solklar vinnare idag och fy fan vad bra det känns! :D