Looking for trouble?
0kommentarer
Jag är dålig på den här bloggen, men jag vet inte vad jag vill/kan/vågar skriva här.
I'm in trouble, minst sagt. Nåväl, det är inte så viktigt.
Livet har gått vidare, och jag med det, man måste lär sig att starta om, ladda batterierna ordentligt. Man ska inte gräva ner sig och älta det som har hänt. Bryt ihop och gå vidare.
Jag har haft två härliga månader, får väl vara glad för det lilla. =)
Jobbet går bra, det funkar. The days keeps passing by, och just nu känns det som att tiden bara flyger! Bara känns som att jag inte gör någonting! Jag har ju liksom ingenting att göra efter jobbet, jag åker hem, sätter mig framför datorn, bloggar, facebookar (börjar likna missbruk!), slöchattar med mina kubnördar.
Det bara känns som att jag saknar något, vad kan det vara... Ja, ett liv! En fritid, en hobby förrutom kuben, vänner att umgås med. Jag har bott i Sthlm i nio månader nu utan att riktigt ha några vänner att umgås med. De enda jag har är ju faktiskt mina kollegor som jag bara träffar på jobbet. Känns lagom patetiskt sådär om jag ska vara ärlig.
Jag ska inte vara bitter.
Nu: matlagning. I min ensamhet.
I'm in trouble, minst sagt. Nåväl, det är inte så viktigt.
Livet har gått vidare, och jag med det, man måste lär sig att starta om, ladda batterierna ordentligt. Man ska inte gräva ner sig och älta det som har hänt. Bryt ihop och gå vidare.
Jag har haft två härliga månader, får väl vara glad för det lilla. =)
Jobbet går bra, det funkar. The days keeps passing by, och just nu känns det som att tiden bara flyger! Bara känns som att jag inte gör någonting! Jag har ju liksom ingenting att göra efter jobbet, jag åker hem, sätter mig framför datorn, bloggar, facebookar (börjar likna missbruk!), slöchattar med mina kubnördar.
Det bara känns som att jag saknar något, vad kan det vara... Ja, ett liv! En fritid, en hobby förrutom kuben, vänner att umgås med. Jag har bott i Sthlm i nio månader nu utan att riktigt ha några vänner att umgås med. De enda jag har är ju faktiskt mina kollegor som jag bara träffar på jobbet. Känns lagom patetiskt sådär om jag ska vara ärlig.
Jag ska inte vara bitter.
Nu: matlagning. I min ensamhet.
Kommentera