När verkligheten kommer krypandes...
0kommentarer
Imorgon åker jag och Älvis till Hässelby för att bo. Jag har fortfarande ett otroligt kaos här hemma i min gamla lägenhet, men jag vet inte vart jag ska göra av allting. Mina flyttar brukar sluta i fiasko/kaos/röra.
Jag håller nu på att packa det jag behöver ha med mig av det som finns kvar. En del saker lämnar jag medvetet, för att jag vet att jag kommer behöva det när jag kommer tillbaka. Det är då jag inser; jag vet inte när jag kommer tillbaka. Jag vet inte när jag får träffa mamma igen, Therese, Claes, pappa, Zeus... Alla andra... (Ja Renee, jag kommer sakna våran kaffe o paj på Märthas också... Självklart!) O Madde. Kära Mallan i Garda, jag som skulle hinna se ditt hus nån gång.
Jag kommer sakna så många. Så det så. Jag har nämnt flera förut, men jag kan ju inte nämna alla.
När man helt plötsligt blir slagen av tanken att jag inte vet när jag ska åka tillbaka till Gotland, ens för att hälsa på, då blir jag lessen. När jag gav Zeus en hejdå-kram förut och insåg att jag inte vet när vi ses igen, så bara grät jag. Jag kan fortfarande inte sluta.
Men jag vill inte backa ur det här, jag behöver komma iväg och prova att bo någon annanstans. Jag kan inte tacka nej till ett heltidsjobb tills vidare, bara för att jag är feg och inte vågar.
Bit ihop eller bryt ihop sa de på radion när de hade Dagens gäst. Här gäller det att bita ihop och ta steget.
Ibland måste man bara våga. Men fan va det ska vara svårt...
Jag håller nu på att packa det jag behöver ha med mig av det som finns kvar. En del saker lämnar jag medvetet, för att jag vet att jag kommer behöva det när jag kommer tillbaka. Det är då jag inser; jag vet inte när jag kommer tillbaka. Jag vet inte när jag får träffa mamma igen, Therese, Claes, pappa, Zeus... Alla andra... (Ja Renee, jag kommer sakna våran kaffe o paj på Märthas också... Självklart!) O Madde. Kära Mallan i Garda, jag som skulle hinna se ditt hus nån gång.
Jag kommer sakna så många. Så det så. Jag har nämnt flera förut, men jag kan ju inte nämna alla.
När man helt plötsligt blir slagen av tanken att jag inte vet när jag ska åka tillbaka till Gotland, ens för att hälsa på, då blir jag lessen. När jag gav Zeus en hejdå-kram förut och insåg att jag inte vet när vi ses igen, så bara grät jag. Jag kan fortfarande inte sluta.
Men jag vill inte backa ur det här, jag behöver komma iväg och prova att bo någon annanstans. Jag kan inte tacka nej till ett heltidsjobb tills vidare, bara för att jag är feg och inte vågar.
Bit ihop eller bryt ihop sa de på radion när de hade Dagens gäst. Här gäller det att bita ihop och ta steget.
Ibland måste man bara våga. Men fan va det ska vara svårt...
Kommentera