AnniicA - Sötast i stan -

Ja, det var ett tag sen jag skrev något i bloggen, så jag tänkte att det kunde vara dags för att uppdatera lite.
Jag har haft en ganska dålig dag idag, från det att jag började jobba vid sju imorse och bara hela dagen.
Helt otroligt drygt har det mesta varit, men jag borde ju ha vant mig vid det här laget.

Jag har massor att berätta om min VM-upplevelse, vet inte riktigt hur jag ska få med allt. (jag vet, skulle skrivit för längesen...)
Budapest är en ganska ful stad, iaf det jag såg från flygplatsen till hotellet. Var ju inte utanför hotellet särskilt mycket, eftersom tävlingen var i hotellets kongresshall, och jag åkte ju faktiskt dit för att tävla...
Man kan lätt säga att det var 15 timmars kubande per dag. Hela tiden var kuben med och snurrandes. Frukost, pauser, lunchen, gallerian, promenaden, shoppingrundan... Hela tiden.
Hela tävlingen kändes nästan lite som när jag var på Eurovision Song Contest 2002, det var vinjetter, och i finalerna presenterades de tävlande när de gick fram till sitt tävlingsbord. Förstoringar, resultat tillsammans med gamla filmer från VM 1982 visades på tre enorma projektordukar över hela scenen.
Till och med självaste Ernö Rubik var på plats under söndagen, det var häftigt att han kom, att få se hur han såg ut...
Jag lärde känna massor med sköna människor, fick återse de två danskarna jag lärde känna under Swedish Open, så fick jag lära mig Rubik's Magic och Rubik's Revenge. Ascoolt! Jag är riktigt stolt, och jag har fått tips och lärt mig av världens absoluta elit.
När de andra svenskarna åkt blev jag kvar i hotellobbyn tillsammans med några amerikaner och en holländare, och de körde "Team Solving" på 4x4an. Det var rätt häftigt att se, hur båda höll i kuben, men fick enbart göra ett drag var, sen var det den andres tur.
En av amerikanerna, Chris Hardwick, lät precis som han den där vrålhöge farbrorn i That 70's Show, vad han nu heter. (Leo?) Allting var "awesome, dude!", "hey man, that's so cool!", med en väsande halvhög röst. Han var rätt rolig, han lurade i mig att jag skulle prova på det här med blindfold, för han själv är ju en riktig mästare på det. "It's highly addictive, you know". Jo säkert, det enda jag tänkte då, var att det inte var det enda han var addictive av...
Jag lärde ju känna folk från Holland, Norge, Frankrike, USA, Danmark, Indonesien...
Jag fick dessutom tala några meningar franska, med den dåvarande världsrekordhållaren, fransmannen Thibaut Jacquinot. Den norska deltagaren följdes ela helgen av ett norskt journalistteam, varav journalisten Wong King Ho (hörs på namnet) var av kinesiskt ursprung, och av någon märklig anledning så pratade han kinesiska med mig hela söndagskvällen... Men min engelska blev iaf något förbättrad och uppdaterad, den används ju inte så ofta...
Som sagt, det hela var en helt otrolig upplevelse, och jag tänker minsann åka igen.
Det viskas om att nästa VM, 2009, ska hållas i Hong Kong, men det är inte färdigt.
Nästa år är det iaf EM, och det verkade som att det blir i Polen, vilket faktiskt är ganska nära hem, så dit tänker jag också åka. Fantastiska kub som kan ta mig så långt hemifrån. =)

Iaf, när jag äntligen kom hem, så möttes jag vid hamnterminalen av en fantastisk pojkvän, som köpt en ros och en chokladask, för att han saknat mig så mycket... =)
Det är kärlek, mina damer och herrar.
Zeus är min kärlek. =)

Nåja, nu har jag iaf berättat lite, men jag har massor mer att berätta.
Men det får bli en annan gång.

-Annica out!