AnniicA - Sötast i stan -

Har varit helt galet offline idag. Jag fattar inte hur det gick till eller vad som hände, men jävlar i min låda vilken märklig dag. Den har gått ganska fort, men samtidigt så har alltid gått som i slow  motion, som någon slags dålig fylla eller nåt.
Har sen jag kommit hem lyckats laga mat och sett på TV. Har tamigfan inte orkat annat.
Måndagar är jobbiga dagar.

Är åter i sköna Skärmar efter två nätter i Fucking Bredäng. Kommer innanför dörren och möts av en blick som säger vart fan har du varit? Hon tittar på mig tjurigt, jag har förmodligen väckt henne, den late lille skiten. Hon sover mycket, men ändå lyckas hon ställa till med massa sattyg när jag inte är hemma. Sabla katt.
Just nu sitter hon och stirrar blint ut genom balkongdörren som jag lämnat halvöppen. Då och då ger hon mig en blick som visar vad hon tänker. Kan du inte bara gå, så jag får gå ut på balkongen och jaga i fred?
Shit va sur hon kan se ut. Men det struntar jag högaktningsfullt i.

En del dagar känner man sig så himla speciell, man känner sig uppskattad, omtyckt osv.
Inte idag. Mitt humör bara föll, jag fattar inte vad som hände. Vill åka hem och dra något gammalt över mig.

Helgen tar alltid slut för fort.
Det har varit en fantastisk helg, har varit i Fucking Bredäng hos min vackre karl och haft det bra. Han får mig att må oförskämt bra, trivs där hos honom. Det är bara så tråkigt att åka hem till min egen tomma lägenhet nu när han inte kommer förbi så ofta längre. Jag har ju katten iofs, hon behöver min kärlek.

Jag har nog kommit på att jag har fallit tillbaka i gamla vanor. Lite i alla fall. Min bror och jag har alltid varit Spara och Slösa. Det är ingen hemlighet att jag alltid gör mig av med pengar alldeles för fort på fel prylar. Köpte nya skor härromdagen och idag köpte jag en ny väska. Det var ju faktiskt 25% rabatt, hur kunde jag motstå?
Nä, måste bli bättre på det där, har många utgifter den här månaden. Bilen måste fan fixas...

Nu blir det lite film och kanske rentav en öl till. Vad gör man inte för att dämpa söndagsångesten?

Sömn är helt klart underskattat. Har sovit ganska oroligt inatt och min vackre karl verkar ha gjort detsamma. Jag låg vaken långa stunder och kunde inte för mitt liv somna om. Vaknade till så fort han rörde sig, men det är nog inte riktigt hans fel. har drömt konstiga drömmar, i en av drömmarna så blev jag skrämd av någon så jag skrek för allt vad jag var värd, hoppas att jag inte gjorde det på riktigt bara. Tänk det uppvaknandet, att någon ligger brevid dig och vrålar för kung och fosterland av rädsla. Nej, det hade varit ocoolt.
Är riktigt trött idag, så det har blivit en hel del kaffe, så under eftermiddagen lär jag antingen vara sjukt speedad av allt koffein eller så är jag helt slut i kolan så jag inte vet vad som hände.
Helst av allt skulle jag vilja åka hem och lägga mig och sova, men det kommer ju inte hända förrän efter 17.00.

Nu ska jag väl ta o jobba lite, men jag har sån total kortslutning i hjärnan.
Å andra sidan, det är onsdag, veckan vänder, full fart mot helgen! :D

Hann nog säkert vara hemma i en hel timma innan mitt hem var totalt kaos.
Katten hade hittat det hon letat efter uppe på byrån: halsbandet. Det låter ju så roligt när man kastar omkring med det.
Ja, livet för en kattrackare är väl bra roligt ibland.

Har haft en ljuvlig helg, med fint sällskap. Vi har egentligen inte gjort något speciellt, småpysslat lite i hans nya lägenhet, druckit öl, sett lite ishockey. Riktigt mys har det varit.
Man får en hel del motion när man går och handlar ett par gånger om dagen, och den uppförsbacken hem till Andreas lägenhet, den är ju riktigt rolig. Jag som är lite halvt efterbliven vill bara springa uppför den, för allt vad jag är värd. Men eftersom knäna (och kondisen...) inte alltid håller, så känns det som att det är bäst att låta bli. But one day... Då jävlar ska jag springa uppför den där backen och vara fett nöjd när jag är framme.
Livet på en pinne.

Lever man ett liv med skygglappar så är det klart att man inte ser helheten. Man måste se de små detaljerna också, och framför allt är det bra att försöka se lite opartiskt på sig själv.

Do not try and bend the spoon. That's impossible. Instead... only try to realize the truth.
Then you'll see, that it is not the spoon that bends, it is only yourself.

Åh, vad sägs om ett Matrixmarathon? Det känns nästan lite halvretro, men oj så coola de var när de kom! Ah, good times.

Jag hade kunnat betala för att ligga kvar i sängen imorse. Försov mig nästan 30 minuter, så jag är på rätt dåligt humör idag, och jag försöker verkligen låta bli att låta det gå ut över andra. (det går sådär)

Smile monkey people!

Det var en skön fredag. Jag fick mycket gjort på jobbet, så slutade jag tidigt för att hinna med ljusbehandlingen. På väg hem så vart jag sugen på vin, så det blev en runda in på bolaget. Problemet var bara att jag var långt ifrån den enda som tänkte det vid 17.10 såhär en fredag eftermiddag, men men, jag fick stå mitt kast och vänta i den längsta kön som skådats sedan toakön på Woodstock. På riktigt, det var så mycket människor, och jag tål inte det där, jag får panik, får svårt att andas.

Nu är det iaf sovdags om en liten stund, måste ju vila upp mig för morgondagens äventyr... ;)
Puss.

Har idag kortslutning i hjärnan. Totalstopp.
Även om det är snöblandat regn så känner jag mig pirrig och lycklig, är liksom helt... Nöjd. Förutom med min kortslutning och med vädret så, men i övrigt så är jag nöjd. Förväntansfull, nervös, glad.

It's going to be good.

Har du någon gång vaknat på morgonen och bara känt att fy fan vad jag är snygg idag?
Jag har en sån dag idag! Håret är hur snyggt som helst, mina ögonbryn är fantastiska och jag blev lite snyggare än vanligt när jag tog på mig mascaran idag.
Solen sken när jag vaknade i morse, vilket bidrog till att jag vart på fantastiskt humör, som faktiskt stannade kvar när solen gick i moln för att verka vägra visa sig något mer idag. Men det gör ingenting, för jag är snygg idag!
All other problems are on hold. Såhär vill jag må varje dag.

Jag kan bli vansinnigt generad av att se på film. Ni vet sådär gömma-sig-bakom-soffan-generad. Jag pausar om jag kan, dvs om det är något man ser på dvd/dator, förutsatt att jag inte är ensam. Pausar, går ut i köket, hyperventilerar av asgarv, eller tar en cigg på balkongen tills jag fått lugna ner mig lite. Om jag inte är ensam så håller jag för öronen och kisar eller så gömmer jag mig helt enkelt bakom en kudde.
Jag är en mardröm att se på film med, det måste jag nog erkänna.
Efter att ha sett hela första säsongen av Californication, så har jag nu kommit till första i säsong två. Det är ju en ganska ogenerad serie, så just det här ögonblicket i säsong två, när Hank inser att han gått in i fel rum, till fel tjej... Två cigg på det här, då hinner jag lugna ner mig. Jag dör ju av pinsamhet!
Det är väl inte bara jag som är så här knäpp?

Det är mycket just nu.
Månadens ord är buttfucked/rövknullad, för det är så jag känner mig just nu, det är total katastrof på många sätt faktiskt. Rövknullad med grovsalt. Som en kollega sa till mig: Just bend over and feel the pain.
Dagarna går i vågor, ena stund är allting solsken och glass, nästa så känns det bara som att jag vill gå hem och dra något gammalt över mig.

Det är tur att jag har en del grejer i livet som gör mig på solskenshumör, som får mig att faktiskt må väldigt bra. Jag är uppskattad och omtyckt, och det gör mig väldigt glad. Så här bra var det väldigt länge sen jag mådde. Dock är jobbet ibland lite av ett smolk i bägaren, men det är bara att gilla läget och köra för allt vad man är värd.

Det var ett tag sen jag var politisk i bloggen. Idag kändes det som att det var dags igen.

Barack Obama ansågs vara helt tokig när han under sin valkampanj berättade om sin sjukvårdsreform, ni vet, alla har rätt till sjukvård. I USA har det varit ganska orättvist när det kommit till just sjukvård, alla har inte råd att ha en sjukvårdsförsäkring.
Men i natt röstade kongressen igenom Obamas vårdreform, som innebär att alla  har rätt till sjukvård. En del protesterar och anser att det här är Harmagedon för USA, någon annan ansåg att det här var inte bra, för det här var en direktbiljett till socialism. It makes me think. Den som sa precis den meningen, han verkar ju ha råd. Men om du hade sjukvård innan, och du kommer få sjukvård sen, vad är problemet?
Nä hörrni, fy fan vilket stort steg för Obama, vilken vinst!
Här sitter vi i Sverige och för oss är det är en sån självklarhet att ha sjukvård, men tänk själv om du skulle få betala massor, massor med pengar varje gång du gick till läkaren? Nä, precis. Vi har det rätt bra, vi här bak i bilen.

Och nu ska jag gå till jobbet. Jävlar vilket bra humör jag blev på. Obama, killen som kan.

Jag ser ljuset i tunneln, jag har stora hopp om livet.
Just nu har jag en kraftig motgång, men jag väljer att fokusera på det som är roligt istället. Energin får gå ditåt.

Allting kan förändras över en dag, men ropa inte hej förrän du är över ån.  När man börjar att ta saker för givet så är man borta. Det är ju faktiskt roligare när man får gå omkring och hoppas, och kanske bli lite besviken ibland.

Jag har tinat upp nu, efteratt ha varit som en levande isbit på färden till jobbet. Nu efter lunch känns det som att livsglädjen har återkommit, och jag har hopp om livet igen.
Har en bra dag, ska försöka låta bli att vara grinig och bitterfittig idag.
Helgen har varit helt fantastic, har myst och kramats hela helgen, I wouldn't trade it for the world. Ni ska vara så jävla avundsjuka på mig, jag mår så jävla bra och jag skryter hur mycket jag bara vill om det. HA! :D

För första gången på ett par år så fick jag en riktig panikångestattack.
Jag jobbade över en timme, sen tog vi ett par öl och åkte hem. Jag kände det redan på tunnelbanan efter slussen, att nä, något är inte bra.
Klev av tåget vid Skärmarbrink och bara kände tårarna komma. När jag kom hem så föll jag ihop, bara låg på golvet och hyperventilerade. Bara låg där, orkade inte röra mig, kändes som att hela kroppen bara stretade emot allt som min hjärna ville att den skulle göra. Fick ingen luft.
Det värsta är nog fan att det fortfarande känns som att jag kan få en ny attack när som helst.

Jag hatar det. Fortfarande känner jag ingen ork i kroppen att packa. Åker till Gotland imorgon, och jag bara vill inte. Jag vill inte dit, jag vill inte träffa folk, jag vill inte göra något. Just nu vill jag bara sitta här. Helst omkramad i en stor och trygg famn. Men det kommer tyvärr inte hända förrän tidigast nästa vecka.

Jag är hjälplös, ensam och less.
Allt jag behöver just nu är en kram, och inte ens det kan jag få. Allt jag får är diss och dryghet, bara för att gränserna ska testas.

Jag ger mig själv en bra födelsedagspresent. Värk. Det gör så in i helvete ont i händerna idag. Det känns inte riktigt okej att jag gått nästan hela vintern utan ledvärk, och så får jag ont på min födelsedag.
Sjukt orättvist tycker jag.

Nu ska jag fixa håret! Håll tummarna för att min tårtbotten blev bättre än den jag gjorde igår, den blev skamligt dålig. Hoppas mina få gäster gillar den iaf. :)
Puss!

Ska börja på ljusbehandling här i Stockholm. Har försökt att komma iväg dit de senaste tre veckorna, men det har inte blivit av. Jag skyller på tiden men vet innerst inne att det är pengarna som gör att jag inte vill gå dit.
Det är verkligen värdelöst att lägga 900:- (tills man kommer upp i högkostnadskortet) på som jag egentligen borde få gratis. Att sån här behandling inte är helt gratis kan ju faktiskt uppmuntra folk till att inte underhålla och se efter sin psoriasis. Jag vet hur det är med det där.
Många i min ålder med psoriasis lever säkert i förnekelse: "Struntar jag i det så finns det inte". Det gör jag fortfarande, efter 12 år med sjukdomen. Men men, jag kommer väl säkert ifrån det, så småningom.

Nu säger han att jag måste kila till jobbet.
Puss på er.