AnniicA - Sötast i stan -

Idag har jag varit "barnvakt" en dryg timme åt hyresvärdens fina dotter, Ebba 5 år.
Vi gjorde såna där pappersloppor, spelade yatzy, byggde korthus, lekte med katten.
När hyresvärden kom för att hämta Ebba sen, så berättade hon att hon var så glad över att jag bodde här, och att jag var så snäll mot Ebba. För jag hade varit med i planerna, när de planerade att flytta hit. Att Ebba skulle ha någon att gå och leka med, prata med... Som en kompis helt enkelt.
Att de valde att flytta hit, för att jag bodde här, för att jag är jag helt enkelt, ordningsam i huset, och snäll mot barnen osv. Det var liksom med i planerna.
Det kändes märkligt, att jag var med och påverkade huruvida en familj skulle flytta till Gotland eller inte.
Kul på nå vis, att jag kan uppfattas så. =)
Då blir jag så glad! Det ger liksom självförtroendet en extra boost, att få veta att man betyder något.
Ebba och jag gillar ju varann, hon är en jättemysig liten tjej. Linda (mamman) är ju också jättemysig, vi pratar väldigt mycket, och jag tycker att hon är super, är jätteglad över att det var hon och Sture som köpte huset. Bättre hyresvärd får man nog leta efter. Känns bra.
En annan sak som är bra, är att jag ligger ganska bra till för att få den större lägenheten högst upp i stora huset. Jag hoppas verkligen att jag kan få den, för den är fantastisk! WOW säger jag bara... =)
(Då skulle jag inte behöva skämmas för att ta hem folk heller, för där får det faktiskt plats folk... =P)

Just nu känns det dock rätt tråkigt, för jag har inte så mycket pengar.... Hade verkligen hoppats på att jag skulle ha råd att åka till Sthlm till 15 december och vara med på Svenska Kubdagen, men jag har inte råd...
Det är verkligen värdelöst. För det är egentligen inge dyrt att åka till Sthlm, men som sagt, plånboken är mager just nu.
Men jag håller jättemycket tummarna för att jag ska kunna åka till Paris i mars, till French Open, men det finns fler tävlingar som hägrar, Belgian Open i februari och sen EM i typ september. Tror att det blir i Polen.  EM är väl den jag mest vill åka på, sen VM igen, 2009. Det är fantastiskt häftigt! Längtar till nästa tävling!

Nu ska jag på födelsedagskalas i Vallstena!
-Annica out!

Det har snöat idag, stora fina snöflingor har ringlat sig ner från skyn. Det ligger kvar lite av det på marken den här gången, det ser rätt fint ut.
Men jag vet inte, är det så bra med snö? Om man ser ur trafiksynpunkt så är ju snö ganska dåligt, det är ju det minsta man kan säga, men lek-mässigt, barn skulle nog säga att de älskar snö. Så länge ingen är vänlig nog att stoppa ner en näve av den vita härligheten innanför jackan (helst bak i nacken...) eller ger en en flygande käftsmäll av snö.
Naj, så gillar jag inte snö, det ser ganska fint ut när det bara ligger där, men jag tycker inte om det på vägarna. Usch.
Men regn gillar jag inte heller nå vidare, det är kallt, grått, tråkigt, blött... Snö har ändå sin charm med sitt ljus, det känns som att det inte blir riktigt lika mörkt när det ligger en decimeter snö på marken.
Snö vinner nog den kampen tror jag, så länge det inte är äcklig blöt snöslask, sånt blir man galen på.

Jobbfronten går trögt, ett av jobben jag verkligen hoppats på har blivit tillsatt. Det var fem tjänster, och ingen av dem hade jag en chans på. Skittråkigt, eftersom jag faktiskt trott att jag kanske hade det.... Det känns bara som att det inte finns nå ljus i tunneln just nu. Tråkigt att behöva låta så negativ och pessimistisk, men just nu är jag tyvärr sån. Har liksom inte ork att hålla modet uppe, känns bara blä.

Måndags var en tragisk dag för vår familj. Mamma startade i våras en kennel, och familjens hund Tyra fick två valpar. En av dem (hanen Arnulf) flyttade till Ängelholm för typ två månader sen och den andra skulle mamma behålla. Astoria. Mamma fick ta bort henne i måndags. Riktigt tråkigt, men det var inte mycket annat att göra. Hon blev på dagen sex månader. =(

Nu ska jag försöka bli av med min avskyvärda huvudvärk som slog mig precis.
-Annica out

Jo, allt känns osäkert just nu.
Vet inte riktigt vad jag ska göra, står och stampar, väntar på att något ska hända, att jag ska få jobb, eller vad som helst. Men inget.
Jobb, pengar...?
Det enda jag kan vara säker på är Zeus, och min lägenhet.
Zeus, för att han tycker om mig mest, och min lägenhet, för att den faktiskt är min nu. Har fått förstahandskontraktet nu. Det känns ganska tryggt. En lugn plats, ett "tvibo", if you wish.
Jo, här trivs jag. MEN, vad ska jag göra?
Jobbet, vad ska jag göra, måste jag flytta? Vart ska jag bo, jobba?
Jag fixar liksom inte att vara kvar här, ifall jag bara måste fortsätta stämpla på deltid och jobba som fucking städare resten. Jag orkar bara inte.
Idag har ryggen spelat fan med mig, har haft riktigt ont, haft svårt att gå ordentligt, men det lugnade ner sig efter typ två timmar. Men jag kan inte hålla på med det här, orkar det inte, fixar det inte.
Har ingen aning vad jag ska göra bara..... Har fan ingen som helst jävla aning om vad jag ska ta mig till.
Just nu vill jag bara flytta. Det känns som att det skulle kunna vara rätt.
Stockholm lockar, viskar mitt namn.... Men frågan är, vart ska jag bo?

Alla behöver bekräftelse, från sig själv och andra. Alla vet inte om det, men så är det.
Att man känner att folk älskar en, behöver en, tycker om en.
Jag vet ju att min familj älskar mig, att Zeus älskar mig, att mina vänner tycker om mig, behöver mig.
Mig, som jag är.
Men jag vet inte, det räcker inte riktigt. Jag känner att jag vill känna mig mer behövd. Känna att det finns till exempel en arbetsgivare som tycker att de behöver mig, min energi, min glädje, mitt allt. Men just nu känns det inte så.
Jag känner mig inte alls så. Jag känner mig hopplös.
Hopplös, tråkig, till ingen nytta.
Jag har en sån här dålig dag idag.
Mest känner jag för att bädda ner mig i sängen igen, och ligga och titta på Friends, helst en säsong i taget, så att jag inte behöver gå upp ur sängen förrän när jag verkligen vill.

Men nej, jag ska inte gräva ner mig.
Det är ingen mening med.
Men det hade bara varit så skönt att veta att man har ett jobb att gå till, att tjäna egna pengar, istället för att lita på att någon annan ska hjälpa en, att känna att man klarar sig själv.
Men den dagen kommer väl.
Nu ska jag dricka upp mitt te och ta en fralla till. De var goda.

Annica out.