AnniicA - Sötast i stan -

Alla behöver bekräftelse, från sig själv och andra. Alla vet inte om det, men så är det.
Att man känner att folk älskar en, behöver en, tycker om en.
Jag vet ju att min familj älskar mig, att Zeus älskar mig, att mina vänner tycker om mig, behöver mig.
Mig, som jag är.
Men jag vet inte, det räcker inte riktigt. Jag känner att jag vill känna mig mer behövd. Känna att det finns till exempel en arbetsgivare som tycker att de behöver mig, min energi, min glädje, mitt allt. Men just nu känns det inte så.
Jag känner mig inte alls så. Jag känner mig hopplös.
Hopplös, tråkig, till ingen nytta.
Jag har en sån här dålig dag idag.
Mest känner jag för att bädda ner mig i sängen igen, och ligga och titta på Friends, helst en säsong i taget, så att jag inte behöver gå upp ur sängen förrän när jag verkligen vill.

Men nej, jag ska inte gräva ner mig.
Det är ingen mening med.
Men det hade bara varit så skönt att veta att man har ett jobb att gå till, att tjäna egna pengar, istället för att lita på att någon annan ska hjälpa en, att känna att man klarar sig själv.
Men den dagen kommer väl.
Nu ska jag dricka upp mitt te och ta en fralla till. De var goda.

Annica out.