Otursförföljd?

0kommentarer

Jag tycker om att kramas.
Det är så.
Zeus kramade om mig förut, så stod vi där o snurrade o kramades, och jag slår i huvudet i en dörrpost.
Fan va ont det gjorde...

Så smällen på innebandyn igår.
Inget vidare.
Är fortfarande öm i näsan... =/

Så när jag solade förut, så brände jag mig som fan.
Känns som om det brinner i knävecken...
Så har jag märken efter de där solglasögonen eller vad man ska kalla det för.
Jävligt snyggt.
Men hey! Sån är jag.
Snygg.
Eller ja, sötast i stan. =P
Lite självförtroende-boost behöver man ibland... =P

Jag är för klumpig för att det ska vara bra.
Zeus är också klumpig, men på min bekostnad.
Det är jag som skadar mig när han är klumpig.
Fick en tavla i huvudet en gång.
Jag slår mig jämt!

Det är inge roligt alls....


Min kusin frågade mig häromdagen hur det gick med kärleken.
Jo, det går alldeles utmärkt svarade jag.
"Jo, han ska vara glad att han har dig." sa hon.
Men sanningen är, att jag är nog fan mer glad över att jag har honom...
Jag kanske skriver det ofta, jag vet inte. Men fan, han är bra för mig.
Ljuset i mitt liv.
Han finns där när jag behöver honom, och jag är där när han behöver mig.
Vi är glada för varandra, och vi tycker om varandra.
Det är skitbra! =D
Jag är glad över att han är den han är, och att han är min..
Det är kärlek på hög nivå. =)

Kommentera

Publiceras ej